Denna tumörform är den näst vanligaste efter basaliom. Till skillnad från basaliom kan skivepitelcancer sprida sig (metastasera) till andra organ men det är ganska ovanligt. Ca 4000 personer i Sverige får diagnosen varje år. Tumören beror oftast på långvarig solexposition varför den vanligtvis dyker upp på sådana områden i huden. Tumören förekommer oftare hos patienter som genomgått organtransplantation men kan även dyka upp i kroniska sår och i tidigare strålbehandlade områden. Ett vävnadsprov säkerställer diagnosen.

Skivepitelcancer har s.k. förstadier och det vanligaste tecknet är rödskrovliga/fjällande, 3-10 mm stora förändringar. Dessa kallas aktiniska keratoser och kan variera i antal. Aktiniska keratoser utgörs av cellförändringar men är ingen cancer. Om dessa går obehandlade förvärras cellförändringarna och går över i Mb Bowen (skivepitelcancer in situ). Detta yttrar sig i huden med skrovlighet och hård yta. Detta utgör sista steget innan en fullt utvecklad skivepitelcancer.

• Hård, “skorpig” yta.
• Kula i huden.
• Svårläkt sår.

Kirurgi i första hand. Ibland kan strålning komma i fråga.

Förstadierna till skivepitelcancer brukar oftast frysbehandlas med flytande kväve men även fotodynamisk terapi (PDT) kan tillämpas samt medicinska krämer. För förebyggande åtgärder vg se solskydd.